I det här inlägget tänkte jag berätta för er om min älskade kusin Noemi som inte längre finns med oss. Jag vill ge alla er där ute som också saknar någon som inte längre lever en extra tanke. Vi slutar aldrig sakna dem men man lär sig leva vidare för vi vet att dem alltid är med oss.

I Italien har jag min morfar, tre morbröder och fem kusiner. Min mamma har även så många kusiner där nere att jag knappt kan hålla koll på alla. Vi är en stor familj! Min tre kusiner som jag växt upp med är Noemi, Primo och Enzo. Jag och Noemi har sedan jag var liten växt upp som systrar. Hon hade inga egna syskon så jag och mina syskon och mina andra två kusiner Primo och Enzo var som hennes syskon. Efter Noemis bortgång har hon även fått två stycken bröder, mina kusiner Brian och Tiago.

Jag har så många underbara minnen från vår uppväxt, det var alltid jag, Noemi och Primo som höll ihop. Även om jag var äldst så var vi extremt tajta. Noemi var fyra år yngre än mig och Primo tre år yngre än mig. Men åldern har aldrig varit en problem för oss. Varje sommar spenderade jag och min familj flera veckor i Italien och umgicks med familjen där. Min mamma, pappa, lillebror och min stora syster bodde i våran lägenhet som vi har där nere och jag bodde alltid hos min morbror tillsammans med Noemi och Noemis mamma Gabriella. Jag älskade att bo med dem, det var hemma för mig. Jag har alltid sätt Noemi som en lillasyster och därför jag kallar henne för min syster i stället för kusin. Jag älskar att tänka tillbaka på alla minnen från Italien och från somrarna när hon var här i Sverige hos mig.

Dagen som jag aldrig trodde någonsin skulle komma, kom i början på oktober. Det var en lördagmorgon den 5e oktober 2013. Jag skulle denna dagen åka upp till Göteborg där min mamma bodde för att på kvällen hålla en fest för min lillebror som precis hade fyllt 15år. Jag minns att mamma ringde och väckte mig och berättade att Noemi och hennes pojkvän hade varit med i en bilolycka. Hon förklarade att hon inte visste mer och bad mig klä på mig och komma upp till Göteborg så fort jag kunde. Jag bröt ihop och hann tänka en miljon tankar innan jag väl kom fram med tåget till Göteborgs centralstation. Där mötte min mamma upp mig vid perongen och jag såg att hon hade gråtit. Hon sa det som jag fruktade mest av allt. Noemi var död. Båda två dog i olyckan men hon ville inte berätta det på telefon. Allt kraschade för mig och tillsammans bröt vi ihop framför hundratals människor på stationen.
När mamma väl fått in mig i bilen bestämde vi oss för att inte säga något till min lillebror för vi ville inte förstöra hans kväll. Vi skulle vänta tills dagen efter. Jag låtsades som allt var bra framför honom men så fort jag kom ner i källaren där festen skulle hållas några timmar senare, kröp jag ihop mot stenväggen och kände mig så tom. På radion spelades låten ”How long Will i love you” med Ellie Goulding. Än idag kan jag inte lyssna på den låten. Trots att det snart gått sex år. Hon dog kvällen den 4e oktober och det är en dag som alltid kommer vara jobbig för mig.

Jag och mamma flög några dagar senare ner till Italien för att vara med på begravningen. Trots att mina morbröder försökte övertala mig att inte se hennes kropp (innan begravningen hade dem öppen kista för de närmaste) så valde jag att göra det. Jag hade våra N & N armband med mig och jag ville verkligen lämna hennes i kistan och få ta ett sista farväl. Jag kan säga i efterhand att en del av mig ångrar att jag valde att se, för jag vet verkligen nu hur förstörd och förändrad en kropp kan bli efter en svår olycka. Det var den värsta dagen i mitt liv och det går inte att beskriva den smärtan.

Tiden efter att vi kommit hem till Sverige igen var tuff, jag isolerade mig från nästan alla. Undvek mina vänner och familj. Ända gången jag höll uppe humöret och låtsades må bra var när jag var på högskolan. Jag studerade under denna tid till förskollärare. Hemma kunde jag leva ensam i mitt mörker och nätterna bestod alltid av hemska mardrömmar. Efter några veckor bestämde min mamma och mormor sig för att jag skulle gå och träffa en terapeut. Eftersom jag under denna tiden höll på att ta körkort märkte dem direkt av hur min körning blev osäkrare pga att jag var rädd för att köra bil. Dem märkte hur dämpad jag var och dem ville inget hellre än att se mig glad igen.

Så jag gick. Fem gånger träffade jag denna underbara kvinnan och hon hjälpte mig extremt mycket med hur jag skulle tänka och hur jag skulle kunna gå vidare. Jag bestämde mig där och då för att bli starkare i mig själv och i stället för att isolera mig så ta hjälp av mina vänner och familj. Jag är så tacksam för de vännerna som fanns där för mig. Kommer alltid vara evigt tacksam för det. Jag tog äntligen mitt körkort och livet började ordna upp sig igen.

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på Noemi. Hon hann bara leva i 18år, Jag saknar henne så otroligt mycket men jag vet att hon alltid är med mig. Hon ger mig alltid små tecken på det. När man förlorar någon nära försvinner aldrig saknaden, vi lär oss bara gå vidare för vi vet att dem fortfarande finns vid vår sida.

En dag ses vi igen min ängel! 
Mi manchi mia sorella, Ti voglio bene!❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 Hej och trevlig tisdag till er.  Hoppas ni haft en bra start på veckan, min har varit bra. I går jobbade vi lång dag på förskolan, hade kvalitetstid/planering och sedan var det picknick kväll med alla föräldrar. Idag jobbade jag kort dag på jobbet...

 Hej!  I detta inlägget tänkte jag prata om en sak som jag vet att många brottas med där ute, även jag själv. Det är osäkerheten i sig själv och känslan att aldrig vara tillräcklig och räddslan för att förlora det man håller kärt och låter då osäke...

Hej!  Hoppas ni haft en grym helg allihopa. Min helg har varit mysig och fullt upp som vanligt. Jag har umgåtts med vänner, jobbat extra onsdag och lördag natt på societén som är en nattklubb här i Varberg. Så i onsdags efter att jag slutat på förs...

 Hej!  Jag ville i detta inlägg hylla min älskling lite extra. Under denna helgen har jag inte mått så bra då jag varit sjukt stressad och haft problem med huvudvärk och yrsel. Åh han har varit så snäll och gullig som ställt upp för mig och funnits...

Hej!  Förlåt för dålig uppdatering, varit sjukt dålig på att blogga de senaste veckan. Jag har varit lång ledig denna helgen, jobbade bara måndag till onsdag. Så varit ledig torsdag, fredag och helgen. Så skönt!  Det har varit en blandad ledighet...